Mot SM i 24-timmarslöpning 2025
2025 är up and running och därmed är resan mot SM i 24-timmarslöpning inledd. Årets största mål. Något som jag tycker är kul är att lära sig av tidigare erfarenheter och försöka göra saker och ting bättre. Det har jag gjort nu när jag har grovplanerat min resa mot Växjö den 26:e april. Här är några saker jag har identifierat som förbättringsområden:
- För stort fokus på riktigt långa långpass. Inför fjolårets SM hade jag sex raka veckor med ett ultralångt långpass vilket gjorde att jag fick smärre problem med höften. Så här i efterhand var det totalt onödigt. Jag tror på långa långpass men kommer i år att begränsa mig till ett sådant varannan vecka. Självklart kommer jag att köra massvis av "vanliga långpass", det jag talar om här är pass norr om fyra mil.
- Lyssna för lite på kroppen. En lite mindre vecka kan vara oerhört mycket mer värd än en stor volymvecka där jag maniskt ska nå en viss veckovolym. Inför fjolårets SM minns jag ett pass där jag hade planerat att springa 60 km och det kändes inte bra. Likväl så betade jag av dessa sex mil och sedan stod jag på startlinjen på SM med tidigare nämnda höftproblem. Ett annat exempel är från nyligen då jag sprang ett träningsmaraton, blev sinnessjukt sliten i baksidorna men likväl körde tröskel tre dagar senare. Resultatet? Skada. Det är viktigare att jag är hel till SM och har snittat 150 km/vecka än att jag är småskadad och har snittat 160 km/vecka.
- För lång specifik period. Jag har historiskt sett ägnat flera månader åt att enbart lunka och samla volym. Det är inget direkt misstag men frågan är om det är nödvändigt? I början kanske det var det (när man är på väg uppåt volymmässigt är det kanske lite vanskligt att dessutom inkludera kvalitet) men i år ser jag noll mening med detta. Fem-sex veckor där jag enbart eller primärt fokuserar på att springa mycket och i tävlingsfart känns fullt tillräckligt.
- För lite fokus på att bli en bättre löpare. Detta är väl att betrakta som årets vapen. När jag står på startlinjen på SM så kommer jag att ha 8-9 månader kontinuerlig kvalitetsträning i ryggen och ha gått framåt massvis på de kortare distanserna jämfört med tidigare år. En estimering är att jag kommer att ta mig an loppet med en 1,5-2 min snabbare miltid jämfört med 2024. Det ger mig ett snabbare lunktempo, jag når längre halvvägs o.s.v. Resultatet utav detta är det som jag är mest spänd inför.
 
Grov plan för våren
Nedan är ett första utkast på hur träningen mot SM kan komma att se ut. Det är att betrakta som en grov plan. Veckovolymerna är halvt höftade. En stor anledning till att jag skapar dessa planer är för att få en överblicksbild av vad jag har tänkt göra. Nu ser jag t.ex. att jag bör kunna springa Skövde 6 h och likväl få till, i mitt tycke, tillräcklig mängd specifik 24-timmarsträning.
 
 
Vecka 1-10
Här läggs fortsatt fokus på utveckling av allmän löpkapacitet. Skillnaden mot när jag tränade inför maran i höstas är att det blir lite mer fokus på veckovolymen. Det blir lite som en övergångsperiod mot riktigt lång ultralöpning. Fartlångpassen är inte att betrakta som några dödspass utan snarare som att det kan vara fartinslag i långpasset. De är inte prioriterade utan mer något jag ägnar mig åt om det känns bra. Det går i linje med tanken bakom hela den här perioden: det är fortsatt fokus på utveckling MEN det är inte helt vitalt. Jag stryker hellre något tröskelpass om det behövs för att fixa 160 snarare än 140 km en vecka. Däremot ser jag inte behovet av att redan här stryka all kvalitet för att fixa t.ex. 180 km.
Sandsjöbacka Trail 96 km: jag är primärt anmäld hit för att det låg så bra datummässigt. Förhoppningen är att stå för min första riktigt bra ultraprestation och primärt springa för en bra placering snarare än en viss tid.
Sörmlands Winter Trail 43 km: detta lopp springer jag enbart för att det är hyfsat lokalt. Jag kommer inte att släppa upp volymen någonting alls för detta utan enbart delta p.g.a. kul. Sannolikt kommer jag inte att gå max här. Efter detta lopp släpper jag det lilla stigfokus jag kommer att ha haft fram tills dess.
Skövde 6 h: detta lopp ligger jättefint datummässigt för att utgöra brytpunkten mellan den något snabbare löpningen och den specifika perioden mot SM. Här hoppas jag stå för en prestation som ger gott hopp inför 24-timmars. Jag har "bevisat mig" på distanser upp t.o.m. maraton men som tidigare nämnt så saknas fullträffar på ultralopp. Här vill jag visa för mig själv att jag kan springa långt och snabbt. Jag tänker att detta lopp kan ge en liten bild av vad jag kan förvänta mig senare i april.
Vecka 11-17
Skövde 6 h kommer att bli långt och slitsamt och således lär den första veckan efter loppet bli liten. Därefter är det 100 % fokus på hög volym i tänkt 24-timmarsfart. Det som jag har funderat på här är huruvida det finns ett behov av att helt stryka tröskelträningen. Slitaget av en singeltröskel på 5x6 min borde vara minimalt, rentav försumbart. Även om det inte är utvecklande så tillåter det mig att bibehålla mina fartresurser. Jag är öppen för att ha med detta men det har inte prioritet.
 
Mina förhoppningar gällande denna plan
Jag kommer att stå på startlinjen på SM med en helt annan allmän löpkapacitet jämfört med tidigare år. Inför tidigare år har jag knappt ägnat mig åt kvalitetsträning överhuvudtaget, nu hänger den med "tätt inpå" loppet. Jag testar helt enkelt något nytt vilket så klart känns bra då det hittills inte har gått som tänkt på mina 24-timmarslopp. Tyvärr är detta tävlingskoncept på tok för komplext för att jag ska kunna garantera framgång men jag tycker åtminstone att jag med denna plan ger mig maximala förutsättningar för att lyckas. En konkret förhoppning är att det ska kännas rimligt och naturligt att ta sig 120 km (tidigare bästanotering är 113 km) halvvägs.
Jag är oerhört spänd på att se effekterna av tröskelträningen på något så diffust som 24-timmarslöpning. Det blir vårens stora behållning.
 
Slutord
Jag har rent objektivt allting för att ta mig riktigt jävla långt på ett 24-timmarslopp. Det kommer inte vara många på startlinjen som tränar mer, jag kan rentav vara starkast och mina fartresurser är mer än tillräckliga. Tyvärr så spelar detta inte någon roll så länge som jag fortsätter vara en person som håller mig löpandes loppets första tre fjärdedelar för att sedan vägga totalt. Det är smått meningslöst att sia om slutdistanser, jag är för dålig för det. Nu testar jag något nytt och hoppas att det är det som är tungan på vågen. Mina gångna misslyckanden till trots så är jag fortsatt lika motiverad som inför tidigare lopp.
Min målbild är att vara löpandes under loppets sluttimmar och känna att det är den här dagen som det går hela vägen. Tänka tillbaka på alla gånger det inte gått och verkligen uppskatta att det till slut lönade sig att inte ge upp. Då skulle det verkligen kännas som att jag hade åstadkommit och övervunnit något. En krokig väg till slutmålet är trots allt värd mer än en spikrak sådan.
 
På återhörande!